Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 100 totalt)
0
  • som svar på: Ångestens gnagande egg
    Trådstartaren

    När löven faller då faller även jag

    simmar på avgrundens botten

    det är mörkt o kallt

    kömpar för att gör saker i det vanliga livet

    men rasar ner i avgrunden

    jag vill skapa ett hållbart liv för mig själv

    men nör andnöden återkommer och skör i mitt hjärta då könns hopplösheten grym och obarmhärtig.

    det gula huset håller mig ihop jag måste orka skapa ett liv som håller än så lite.

     

    Vilken hemsk situation. Jag googlade lite på hur reglerna ser ut kring vård vid demens.

    jag skull prata med en läkare för att få tips på hur du kan lägga upp ett sådant samtal.

    Risken finns ju att din pappa inte kommer ihåg vad ni pratar om mellan gångerna.

    Jag sökte på tvångsvård och demens det gick tyvärr inte att länka med kopierade en del. Från Lawline.

    sammanfattning
    Dagens lagar om tvångsomhändertagande kan på sätt och vis anses vara bristfälliga när det gäller personer som lider av demens. För att flytta till ett demensboende krävs det samtycke av den sjuka, vilket i många fall kan vara svårt att få på grund av dess sjukdomstillstånd. En möjlighet är att bli tvångsomhändertagen enligt LPT och då krävs det att demensen har utmynnat i att den dementa har blivit en fara för sig själv eller andra, eller lider av psykosliknande hallucinationer. Tyvärr har inte heller en förvaltare rätt att tvångsförflytta en dement till ett särskilt boende, utan det krävs även där samtycke. Däremot kan förvaltaren besluta om hjälp i form av hemtjänst om det är så att demensen inte har gått så pass långt att tvångsomhändertagande enligt LPT är möjligt.

     

    Hoppas att det kan ordna sig för dig o din pappa. Det är en mycket jobbig sists .

    som svar på: Ångestens gnagande egg
    Trådstartaren

    Ångestens kolsyra bubblar i kroppen

    ett viktigt möte imorgon eller idag har eftersom ångest väckte mig 2,44

    blir en tuff dag

    och hoppas att det blir ett bra besked

    som svar på: Jag ger upp.

    Det var en bra fråga, jag känner att det jag gör är ett försök till något meningsfullt men vet inte om jag känner att något är meningsfullt atm. Har sånna overklighets känslor ibland som bara slår till, det är ganska jobbigt hoppas allting blir bättre med dig osså. Jag tror på det mesta jag utför och gör men inte allt.

     

    hej på dig låter som du skulle behöva hjälp med ditt mående. Det brukar finns en studenthälsa som man kan vända sig till.

    kram

    Trådstartaren

    Framtid = ålderdom

    Att våga se en framtid har länge varit omöjligt

    får se spår men de handlar alltid om ålderdom

    vill framför allt inte bli gammal

    min redan sargade lätt handikappad kropp kommer inte att fixa ålderdomen väl.

    min kropp är inte min utan dör bor sjukdomar

    det är inte jag som styr

    har gett upp på att försöka förstå eller åtgärda

    mitt jag får inte plats

    konstigt  om man då ibland inte vill finns mer……

     

    Trådstartaren

    Jag känner precis likadant, att må psykiskt dåligt är en kamp på alla håll. Det finns inte mycket hjälp att få av vården och många läkare tänker att det bara är att skriva ut antidepressiva så är det bra, sen skylls allt på att man mår psykiskt dåligt och man kan heller inte få hjälp för andra besvär. Jag tror det kan handla om vem man möter och deras kunskap. Att leva såhär är inte värdigt, att leva såhär i ett samhälle som Sverige är inte rimligt, men det står så mycket sämre till med vården här än vad de flesta kan ana, vi som mår dåligt vi märker oftast hur det är och att då behöva kämpa för att få hjälp är fan inte klokt. Det känns som att man måste veta själv vad för hjälp man behöver. Jag förstår vad du menar och jag önskar att vi som mår dåligt kunde samla ihop oss och kräva bättre vård, men få orkar av förståeliga skäl, vi mår inte bra.

     

    hej tack för ditt svar.

     

    en gemensam patient organisation vore nog susen idag finns några få för olika diagnoser men det finns flera gemensamma frågor som vore viktiga att driva. Att det forskas mer kring mediciner vore prioritet nr1. De är ett stort problem inom området tycker jag. Hade andra mediciner gett den mängden biverkningar hade de aldrig kunnat få tillstånd att ges.

    sen att man behöver bättre omhändertagande i samhället det måste bara mycket lättare att få typ en verksamhet som foundänhuset även på mindre orter i samhället. Google det jag har sökt efter något sånt men det finns inte där jag bor. Isolering blir ett problem i sig.

    och sen borde det ges mer hjälp med den viktiga motionen att ta tag i det när man väl mår dåligt är väldigt svårt. Hälsogrupper vore inte så svårt att ordna.

    vad tycker du?

    Trådstartaren

    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Är också i en period med mycket ångest och mörka tankar. Varför är jag här? Vad är meningen med det här? Jag vet inte! Även om jag vet att känslan brukar ge med sig så är det väldigt svårt att se det. Jag lyssnar om du vill prata av dig!

     

     

    hej tack för ditt svar.
    kämpar just nu med att försöka hitta ett sätt att kunna leva så hör för resten av mitt liv. De har börjat antyda att det nog inte går att göra så mycket mer. Det könns som att livet är slut. Jag har redan levt som en 93 åring pensionärer fast jag är i 50 års åldern. Vidrigt jobbigt.

    som svar på: Smärtans ansikte
    Trådstartaren

    Ja det är det . Hoppas att detta aldrig ska behöva drabba någon annan en enda gång.

    som svar på: Kronikerns vardag
    Trådstartaren

    Åh råden är inte så många men hund har jag fått flera gånger och katt.

     

    idag blev en synnerligen ångest dag orkade precis handla men det tog musten ur mig. Sov efteråt så jag kommer inte att sova i natt .

    Får ofta frågan om man kan hjälpa mig men det kan dom ju inte ingen kan göra mig frisk. Jag ska vara detta hemska läge för resten av mitt liv och risken är att det blir lång kanske har jag 30-35 år kvar att leva ett liv som är skit och så tycker dom att det är fel att få självmordstankar. Nör varje vaken sekund går åt till att distrahera sig från smärta psykiskt eller fysiskt. Hatar min kropp.

    Trådstartaren

    Brunnens svarta vatten blänker i månens ljus

    det lockar och kluckar förföriskt

    livets hårda kall verklighet flåsar mig i nacken

    minnet sviker verklighets trådar brister

    vad har verkligheten varit

    och vem är jag

    Trådstartaren

    Bränner ljuset igen det fräser och spottar

    oron gnager inombords kommer jag att bli bränd ännu en gång

    varför utsätter jag mig för besvikelsens skam gång på gång

    att tro att det skulle kunna hjälp

    när det inte finns någon hjälp

    blir rastlös av oro överanstränger mig

    och faller handlöst ytterligare än gång

     

    Trådstartaren

    Tyvärr finns det inget hopp om en fantastisk morgon dag för mig . Kommer aldrig att bli frisk så hopplösheten är ett stående tillstånd.

     

    men tack för omtanken.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 100 totalt)
0